isabellamortell

Hur det är att vara utbytesstudent

Att vara en utbyttesstudent...Vet riktigt inte vart jag ska börja för det är så mycket jag vill dela med mig av så mycket, berätta och skriva och vet att många är nyfikna och se hur jag har det och hur det går för mig men vill ändå försöka hålla en gräns från det privata. Detta år är ett år som inte har varit likt eller kan jämföras med något annat år i hela mitt liv.  Ett år som har förändrats mig själv som person väldigt mycket, mer än vad jag ens trodde var möjligt. Både på sättet jag är och hur jag tänker. Jag känner mig som en så mycket starkare, mer positiv och gladare person, jag skulle ljuga om jag sa att jag inte alltid varit en glad och positiv tjej men jag känner mig som en tusen gånger bättre Isabella. Tänker på ett helt annat sätt, har helt andra värderingar, uppfattningar om saker om ting. Har verkligen öppnat mina ögon och ser saker på ett helt annat sätt än vad jag gjorde förr. Tror det största sättet att växa på är nog att åka iväg och möta nya människor med ingen annan än sig själv som sällskap. Det är en sak jag gjorde detta år, jag packade mitt och tog beslutet att ta steget utanför min trygghetszon, få känna känslan hur det är att stå på egna ben. Att stå på egna ben är absolut en av det jobbigare saker jag någonsin gjort, skulle nog vilja säga att det är det jobbigaste jag någonsin gjort, men tror även att det är på det sättet jag har lärt känna mig själv och växt som person så mycket. När man mått mindre bra eller varit ledsen har man inte haft någon att luta sig mot man har helt enkelt fått pushat sig själv. Visst, känslor, tankar och perspektiv blommar alltid ut på bästa sätt om man bollar dom med andra människor men i slutändan är det alltid du som avgör och bestämmer. Det var en hel del flygning över till andra sidan atlanten man hade en hel del tid med massa tankar och frågor om man verkligen hade gjort rätt beslut eller ej. Min första destination var New York en stad jag förälskade mig i och likaså alla människor från hela världen jag träffade där. Jag mötte upp min värdfamilj på flygplatsen den 22 agusti, som jag bara hade haft ett fåtal kontakt med innan jag anlände då jag fick min placering av värdfamilj väldigt sent. Föreställ dig att lämna din familj, dina vänner och pojkvän ett helt år för att bosätta sig i ett helt främmande land med ett främmande språk där man inte känner till något eller någon. Men det var något jag helt hade bestämt själv, utan att någon sagt åt mig eller pushat mig till att göra detta. Nu, idag har jag cirka fyra månader kvar här i staterna vilket ger mig ångest och lättnad på samma gång. Det ger mig ångest för jag har skapat upp ett helt nytt liv för mig här, en fantatisk värdfamilj och underbara vänner. Vet att det kommer bli fruktansvärt jobbigt att behöva säga hejdå till alla när dagen är inne, men tills dess ska jag bara njuta, ha kul, ska försöka göra allt jag kan för att förbättra mig själv som människa, ta in så mycket ny kunskap och lära mig så mycket som möjligt under den tiden jag har kvar och göra det till de sista och bästa månaderna. Jag känner en lättnad för jag får komma hem till mitt hem, hemma är alltid hemma så kommer det alltid att vara. Få krama om mina älskade familj, vänner och pojkvän och säga hur mycket jag älskar och uppskattar dem!! Sova i mitt egna rum i min egna säng, äta svensk mat, prata svenska, göra spontana saker (vilket man ej kan göra i Usa eftersom allt är extermt strikt och att man behöver bil överallt om man ska någonstans då man inte kan cykla eller gå), allt som gör hemma till hemma helt enkelt. Jag är en väldigt spontan person vilket jag inte kunnat vara lika mycket av detta år på grund utav att usa är ett väldigt strikt land jämfört med Sverige. Jag längtar efter att bara gå ut på en spontan promenad eller att bara möta upp en kompis på stan och ta en fika och gå runt och kolla i affärer. En av många saker jag lärt mig detta år är att inte ta saker förgivet och visa mer uppskattning. Vet att många känner sig igen i denna situation att lätt tar saker förgivet och att inte uppskatta när man väll har chansen och när det inte finns mer blickar man tillbaka och önskar man hade de saker man bara tog förgivet innan. Det har varit väldigt bra för mig för att  få se saker från ett annat perspektiv på många olika sätt, en sak som jag tog förgivet innan var det svenska skolsystemet vilket jag verkligen inte tyckte om överhuvudtaget innan som jag nu längtar tillbaka till och kommer uppskatta mycket efter att jag studerat i ett amrikansk skolsystem. Jag tror inte folk förstår hur jobbigt (även roligt såklart) det är att vara en utbytesstudent tror många får upp bilden att det är vist sätt och hur det är att vara en utbytesstudent och att det alltid är en dans på rosor men så är det inte. Att allt inte är som de är på filmer och jag har sett sidor av Usa som jag inte trodde fanns, både bra och dåliga såklart. Jag vill inte lägga upp någon fasad och säga att jag aldrig varit nere här, såklart har jag haft jobbiga och tuffa stunder också. Så som livet är med upp och nedgångar. Det är lätt att vi, människor bara visar och lyfter fram de bra sidorna av våra liv vilket gör att det ser ut som att alla andra har de perfekta liven. Det är inte alltid de perfekta dagarna utan även lite sämre dagar men vi får inte glömma bort att de dåliga dagarna gör de bra dagarna så bra. Har fått vänner och minnen för livet som jag aldrig kommer att glömma. Har även träffat människor som jag inte vill ha i mitt liv. Har under denna period borta insett vilka personer hemma i Sverige som är riktiga vänner, de som bryr sig och vilka som inte. Överlag har 2015 varit det mest lärorika året i  mitt liv hittils, både hemma i Sverige och i Usa. Det ska inte stoppa mig här jag ska fortsätta växa och bli en bättre människa, så bra som möjligt. Jobba och kämpa tills jag är där jag vill vara. Det är bara jag som kan se till att saker ska bli som jag vill. Det är exakt vad jag gjort under min tid här, jag har kämpat och jobbat för vart jag är idag. Jag är så jäklarns nöjd och stolt över mig själv över allt jag åstadkommit, hur mycket jag har växit som person och även insett hur stark jag är, tror detta säger ganska mycket om mig som person. Idag sitter jag här med flytande engelska pågrund att jag verkligen viljat lära mig språket och mängder utav kunskap som jag aldrig hade fått om jag inte hade vågat chansa.

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas